Fasadmålning vid Danderyds kyrka – bättringsmålning
En fasad slits ojämnt, och det innebär att den sällan behöver målas om i sin helhet vid ett givet tillfälle.
Bättringsmålning är att måla de partier som behöver det och lämna resten: en gavelspets som blekt, ett parti under ett fönster där färgen släppt, knutarnas underkanter, sockelzonen.
Det förlänger tiden till en hel ommålning betydligt och det kostar en bråkdel. På ett hus som annars är i gott skick kan det upprepas flera gånger innan hela fasaden behöver göras.
Det som talar emot är kulörskillnaden. Ett nymålat parti bredvid ett åtta år gammalt syns, och hur mycket beror på kulören, glansen och hur mycket den gamla ytan blekt.
Begär kostnadsfri offert →Detta ingår
- Genomgång av vilka partier som behöver målas
- Bedömning av hur mycket ett bättrat parti kommer synas
- Förarbete på det parti som ska bättras
- Målning i samma kulör och glans som ursprungligen
- Avslut i en naturlig linje där det går
- Bedömning av när hel ommålning är rätt i stället
- Uppdatering av dokumentationen efter arbetet
Så går det till
Kartläggningen
Vi går runt huset och pekar ut vad som verkligen behöver målas.
Skillnaden
Vi bedömer hur mycket det bättrade partiet kommer synas. Ibland mycket.
Avslutet
Där det går avslutas målningen i en naturlig linje – en knut, ett hörn, en list.
Kulören
Samma kulör och glans som ursprungligen. Dokumentationen avgör om det går.
Gränsen
Behöver mer än ungefär en tredjedel målas är hel ommålning ofta rimligare.
Fasadmålning Danderyds kyrka i hela Danderyd
Att avsluta i en naturlig linje är det som gör en bättringsmålning acceptabel att se på, och den möjligheten finns nästan alltid. En bättring som slutar mitt på en vägg ger en synlig gräns mellan nytt och gammalt som ögat direkt läser som en lagning. Samma bättring avslutad vid en knut, ett hörn, en vindskiva eller under en list ger en gräns som sammanfaller med något som ändå finns där — och då läses den inte som en lagning utan som att den ytan råkar vara ljusare. Det innebär att man ibland målar något mer än strikt nödvändigt för att nå fram till en naturlig gräns, och den extra ytan är väl investerad. Det andra är att dokumentationen avgör om bättring överhuvudtaget är möjlig. Utan uppgift om vilken kulör och vilket glanstal som användes går det inte att matcha, och en bättring i "ungefär samma" kulör syns mer än ingen bättring alls. Det är därför vi skriver ner kulörerna vid varje arbete. Det tredje är gränsen mot hel ommålning. Behöver mer än ungefär en tredjedel av fasaden målas börjar bättringen förlora sin ekonomiska fördel, eftersom etablering och ställning kostar detsamma.